1988 flyttade min syster in i ett hus som hade badkar. Såväl badkaret som dess omgivningar hänför mig än idag. Det enkla, vita badkaret tronar i mitten, omgivet av en apelsinfärgad, närmast psykedeliskt mönstrad våtrumstapet med ett kalejdoskopiskt mönster och en mörkbrun plastmatta. Under min egen barndom på 1970-talet var djärva och mustiga färger, inte minst rött, orange och brunt, vanliga på väggarna och golven i många hus. Ett besök i min systers badrum är därför en resa i tiden till min egen barndoms färgminnen. Ett vitt badkar utkastat i naturen, utan skylande badkarsfront, är en anonym behållare. I sin ursprungliga miljö utgör badkaret i stället det centrala objektet, här i en oförglömligt färgstark omgivning.

​